En dröm

Igår hade vi hyrbil och tanken var att vandra rote Band som det kallas troligtvis p.g.a. att både leran på stigen och bergväggen som man vandrar framför är röda till färgen. Vivien har önskat denna vandring hela vintern men den har inte blivit av. Nu äntligen skulle vi ge oss på den av henne efterlängtade tripp .

Det hade pratats en del om hur smal stigen var på sina ställen och att det var mycket brant så att vi skulle få gå nära intill bergväggen. Vi parkerade vid Ermita Guara' och vandrade på våta delvis väldigt såphala stenar nedför. Efter en stund kom vi fram till det så kallade rote Band och därifrån hade man fin utsikt ner till Vizca'ina som ligger ovanför Valle. Hur som helst , vi kollade in läget och Vivien blev mycket besviken eftersom hon föreställt sig det hela på ett helt annorlunda sätt. Alltså tågade vi tillbaka till Ermita Guara' och där tog vi lunchpaus. Hungrig blir vi alltid på våra vandringar oavsett kort eller lång. Därpå satte vi oss åter inbiten och åkte en bit till Geria'n där vi studerade stigar och även gick så vi kunde se Vueltas hamn lång därnere. Här var det torrt och helt utan skugga och eftersom det var mitt på dagen brände solen . Inga-Lill visade oss en torr liten buske som om man gnuggade de torra grenarna luktade ärtsoppa . Väldigt skumt men naturen är oberäknelig.

Idag regnade det i strömmar på f.m. men på e.m. kom solen fram och allt återgick till det normala.

Imorgon får vi låta stigarna torka upp och på fredag blir det förhoppningsvis nya upptåg .