Hemma är det vinter

Resan hem var utdragen med två timmars försening och dessutom lång eftersom jag stannade hos oma i nästan en vecka. Tyskland hade mestadels grått väder men våren hade kommit en bra bit på vägen så allt kändes hoppfullt. 

Manfred mötte upp och vi köpte en husbil som vi sedan åkte tillbaka till Sverige i.

Jag fick köra Kian  som stod parkerad på Landvettern flygplats och strax norr om Göteborg började det snöa så det blev en ny upplevelse för mej . Inte precis vad jag önskat , hade hoppats på en tidig vår men alla önskningar kan som bekant inte gå i uppfyllelse . Känslan av att komma hem är ljuv och nu vill jag träffa alla nära och kära igen. Lite senare kan jag börja planera husbilstripp men nu är det bara skönt att njuta av hemmets lugn och ro , packa upp tvätta och börja förså lite plantor.

Dan före dan

Idag på f.m. har jag packat det mesta för att vara förberedd på hemresan imorgon kl.05.00

Har försökt att ta tillvara på mina sista dagar här så i onsdags gick jag ensam från Chipude över El Cercado, Las, Hajas och vidare till Arure. Det kändes skönt och mellan Las Hajas och Arure hittade jag en för mej ny liten väg som var väldigt fin. Den slingrade sig ner i en liten Palmoas och stigen var smal men skön att gå på. Morgonen som börjat kylig och blåsig övergick i varmare och soligare väder och jag fortsatte ner till Vueltas med bussen för att simma och sola. Igår åkte jag med Vivien upp till Las Hajas och vi tog en maklig promenad till Arure där vi sen fick lift tillbaka till Valle av ett trevligt par som var nyanlända .

    Bilder från kapellet i Arure

Även denna e.m. blev det strandliv och känslan infann sig att det kan dröja länge till nästa gång jag får ligga på en soluppvärmd sandstrand och simma i ett vatten som är lagom varmt.

   En  Sangria från strandbaren släckte törsten denna dag 

    Sand mellan tårna 

På kvällen var jag hemma hos Anna på middag som hon bjöd på och vi hade en trevlig kväll. 

Idag på e.m. ska vi träffas tillsammans med några andra vänner och fika på Playa och fira att Anna har födelsedag.  Ikväll har jag tänkt bjuda ut henne på fiskmiddag som födelsedagspresent och för att gottgöra dom goda middagar jag blivit bjuden på hemma hos henne.

Slutspurt

Igår gjorde vi en trevlig vandringsutflykt . Vi tog båten Tina till Playa Santiago kl 08.00 på morgonen.Vädret var svalt men ingen vind så båtturen på ca.1.5 tim. var härlig.

I Playa Santiago tog vi en taxi till Guarimal och sen vandrade vi till Imada. Ett uppför på 500 m. höjdskillnad.

Vädret var hela tiden utmärkt för uppförslut det vill säga inte för varmt och inte för ågassande sol som alltid medför att man blir till en våt fläck och måste dricka ideligen. Vi vandrade på caminos och nedanför oss fanns jättedjupa barancos . När vi så närmade oss Imada blev naturen en annan och där stod mandelträd som nu blommar på sista versen. Fika på Imadas enda restaurang och sen bussen tillbaka till Playa Santiago där vi i sista minut en kom fram för att hinna med båten tillbaka till Valle. På återesanmer var vi nästan ensamma på båten och kunde sträcka ut oss i solskenet och vila våra ryggar

och våra övriga kroppsdelar .

Sammantaget en fin dag som jag avslutade med en Hamburgare special på hamnkrogen . Alltså den består av hamburgare lök,tomat ,sallad , stekt ägg ,bacon mycket ost samt sås allt i ett jättebröd med en pinne som håller ihop hela härligheten . Jag avstod från att äta upp brödlocket men blev ändå mer än mätt. Jag tror det är den i särklass mest mättande måltiden i sin prisklass , tror den kostade 3 eur. om ens det. En liten öl kostade  jag också på mej , tyckte jag var värd det efter vandringen.

Idag har jag varit med Hilde i El Guro som ligger strax ovanför Calera. El Guro är en konstnärsby och här bor många kreativa mäniskor som präglar byn och husen med sina konstnärliga eller i alla fall sina kreativa verk. Dörrar och väggar är utsmyckade och olikartade fönster samt allehanda  annat finns att skåda. Jag tror man kan gå här många gånger och hela tiden hitta nåt nytt som man inte sett förut. Ett charmig litet ställe , men som vid branden för några år sedan kom till stor skada så att man fortfarande kan se märken från den stora katastrofen som då drabbade ön och dess invånare.

Nu är mina dagar räknade här så det gäller att ta tillvara tiden. Ikväll ska jag besöka Gomera launch med några vänner , det är tydligen rock afton . Imorgon ska jag försöka ge mej ut på egna upptåg och kolla in mina favoriter. 

Blommande Gomera

I fredags vandrade vi från Pajarito till Roque Agando eftersom vi ville titta på blomsterprakten .

Vädret var alldeles lagom och vi kunde njuta av de nästan två meter höga Marguriter som växte efter stigens kant. Nu blommar också de gula maskrosbesläktade blommorna och mycket annat. Vi hittade t.ex. Förgätmigej ,violer och mycket annat. Blåblommande Echium som kan påminna lite om lupin håller också den på att blomma även om många är i knopp än så länge. En mycket trevlig tur som vi vandrat många gånger ,förra året i januari med Manfred så därför kallar Vivien den för Manfreds blomstervandring eftersom han var helt betagen av all denna prakt. Förra året var allt lite tidigare på grund av den extremt milda vintern. 

Igår gjorde jag själv en liten tripp mellan Las Hajas och Arure för att ta vara på den lilla tid som är kvar

av min Gomeravistelse . Det var kyligt och disigt i Las Hajas men efter en kopp kaffe på Amparo blev vädret riktigt bra. Det hade blåst en hel del på natten så bussen var för ovanlighetens skull inte full.

Framme i Arure var vinden kraftig ovh när jag sen gick till Vueltas på e.m. för en simtur yrde sanden så att det till slut inte var skönt längre. På kvällen var jag bortbjuden på middag .Det blev en trevlig kväll med god mat och vin hos min nya bekantskap Anna som jag umgåtts med en hel del de senaste veckorna. 

En dröm

Igår hade vi hyrbil och tanken var att vandra rote Band som det kallas troligtvis p.g.a. att både leran på stigen och bergväggen som man vandrar framför är röda till färgen. Vivien har önskat denna vandring hela vintern men den har inte blivit av. Nu äntligen skulle vi ge oss på den av henne efterlängtade tripp .

Det hade pratats en del om hur smal stigen var på sina ställen och att det var mycket brant så att vi skulle få gå nära intill bergväggen. Vi parkerade vid Ermita Guara' och vandrade på våta delvis väldigt såphala stenar nedför. Efter en stund kom vi fram till det så kallade rote Band och därifrån hade man fin utsikt ner till Vizca'ina som ligger ovanför Valle. Hur som helst , vi kollade in läget och Vivien blev mycket besviken eftersom hon föreställt sig det hela på ett helt annorlunda sätt. Alltså tågade vi tillbaka till Ermita Guara' och där tog vi lunchpaus. Hungrig blir vi alltid på våra vandringar oavsett kort eller lång. Därpå satte vi oss åter inbiten och åkte en bit till Geria'n där vi studerade stigar och även gick så vi kunde se Vueltas hamn lång därnere. Här var det torrt och helt utan skugga och eftersom det var mitt på dagen brände solen . Inga-Lill visade oss en torr liten buske som om man gnuggade de torra grenarna luktade ärtsoppa . Väldigt skumt men naturen är oberäknelig.

Idag regnade det i strömmar på f.m. men på e.m. kom solen fram och allt återgick till det normala.

Imorgon får vi låta stigarna torka upp och på fredag blir det förhoppningsvis nya upptåg .

Pastrana

För drygt en vecka sedan blev jag bekant med en kvinna "Anna" på bussen. Vi pratade och jag tyckte genast om henne. Hon verkade vara både trevlig och rolig . Någon dag senare träffades vi på stranden i Vueltas ,Valle är ju inte större än att man stöter på varandra då och då. Vi pratade då om de vandringar vi gjort och jag berättade att på torsdagen skulle vi ta bussen upp till Roque Agando för att vandra ner till Pastrana. Denna vandring gjorde vi förra året också och det fina är ,att man om man går en torsdag kan man Göre ett besök på Pastranas fina mysiga restaurang och sen ta en taxi till Playa Santiago för att fortsätta till Valle med båt. Ett fantastiskt fint upplägg som vi som gjorde förra året och var jättenöjda med. Jag sa till Anna att om hon hade lust kunde hon hänga på , bara att kliva på bussen klockan 8 om hon kände för denna vandring i vårt sällskap. I morse kom hon och vi fick vandra tillsammans , det visade sig att hon är en riktig sportskanon  som vandrar  simmar och cyklar mest varje dag och det långa  sträckor. Vår vandring idag på dryga 800 m. nedför var nog en promenad i hennes ögon men vi hade i alla fall en mycket trevlig dag . Nu säger väderprognosen att det ska bli blåsigt och regn framåt ,hoppas dom har fel för på lördag har vi hyrt en bil och hoppas på nya upptåg. 

Få se hur många vi blir ,en har avstått de sista vandringarna på grund av ryggproblem som behandlas hos sjukgymnast i hopp om bättring.

Det börjar lite blåsigt.

Idag åkte vi åter till Epina och ju närmare vi kom desto blåsigare och molnigare blev det. Eftersom vi lärt oss att vänta kan vara bra drack vi kaffe i godan ro och snackade bort en stund för att vädret skulle bli bättre. Det blev det också men ändå blåste det en kylig vind som påminde om svenska förhållande.

Vandringen gick nedför och i ca en timme vandrade vi i skugga och snålblåst. Sen kom vi så långt ner att solen kunde nå oss och plötsligt hade vi en  solig vindstilla väg. Alltså på klättringen uppför mot Arure blev det svettigt p.g.a. denna omväxling i temperatur. Mössor och jackor åkte av och vår klättring 

På den smala stigen relativt brant uppför tog lite på våra krafter men inte mer än att det kändes skönt och avslappnat. Vid 13 tiden var vi framme i Arure och bussen tog oss tillbaka till ett strålande soligt Valle Gran Rey. Bad med simning och solning i Vueltas gjorde dagen fullkomlig. För mej tar det ca en halvtimme att gå till  Vueltasstranden från Calera och något längre tid tillbaka så bara det är en vandring i sig. 

Härligt grönt med gult inslag verkligt vackert och dessutom mycket blommande vit ginst som kantade stigen.

    Fin utsikt från miradoren i Arure