Ny månad

En ny månad och en ny vecka börjar idag. Februari och  allaredan och vecka 5 . Tre månader har gått av min vintersemester och jag förstår inte vart tiden tog vägen. Underbart väder så gott som varje dag , kan själv knappt förstå hur bra jag har och har haft det. Nya vänner som jag kan dela vandring och natur med och som redan nu glatt planerar inför hösten. I lördags gjorde vi en liten vandring mellan Arure och Las Hayas. En ny bekantskap gick med och eftersom hon är konstnär visade hon oss hur man kunde med konstnärsögon förvandla hittegods i naturen till riktiga konstverk. Fascinerande hur vissa människor är skapade och helt magiskt att få stifta sådana nya bekantskaper i min ålder. Livet blir rikare för var dag och för varje ny bekantskap tycker jag.

Igår tog jag det lugnt och kollade en hel del på internet. Har nu beställt fröer för förkultiveringen så att jag kan starta upp genast när jag anlänt hemmaplan. 

Hemma är hemma och hur bra jag än trivs här skulle jag aldrig kunna bosätta mej här för gott.

En svensk sommar är en svensk sommar även när det regnar och höst med svampplockning och bär kan jag inte vara utan. Barn o barnbarn saknar jag naturligtvis ibland men hoppas dom har lite tid över när jag är hemma igen . 25 dagar kvar till hemresan känns inte alls långt även om jag vet att det är en långsemester för dom som måste jobba för det dagliga brödet. 

En variationsrik dag.

Igår torsdag tog vi bussen till Roque de Agando . Bussen tog nästan en och halv timme dit så ca. Kl. 9.30 klev vi av för att upptäcka att det var otrevligt kallt och en kylig vind här uppe på ca. 1100 m.

Jag packade snabbt ut min jacka ur ryggsäcken för att inte frysa. Detta var lite oväntat för vi har annars haft det ovanligt varmt på våra vandringar men man får alltid räkna med kyla och blåst i bergen och solen hade inte nått över bergstopparna ännu .vi vandrade på en stig som var stenig och relativt brant nerför. Allteftersom vi nådde längre ner och klockan gick blev dagen varmare och både jacka,tröja fick återgå till ryggan. Vi nådde fram Benchijigua på 603 m. ö.h.och fortsatte sen mot Pastrana. Pastrana är en söt liten by med en urgullig liten bar. Här drack vi kaffe och beställde en taxi som tog oss till Playa Santiago. 

Strax innan kl. 2 var vi framme i Playa de Santiago och därifrån kunde vi sen åka med Tina till Valle Gran Rey .Tina är en båt som gör val och delfin turer Båtturen var underbar ,bara lite krus på vattnet och soligt och varmt. Tina for väldigt nära bergsvägarna och man kunde njuta av havet och utsikten upp mot bergen där vi kunde vi se hur serpentinvägar slingrade sig utefter de branta bergsvägarna.

När vi var framme efter en och halv timmes båttur gick vi gemensamt till Charke del Conde för att äta en bit mat. Hilde hade fyllt år och vi ville bjuda henne på en god middag. Vi satt länge på deras terass och solen sken vi njöt av maten och var nöjda o glada med dagens utflykt och vi samtalade glatt om ditt och datt och naturligtvis om vart vi skulle vandra framöver.

   Roque de Agando

   Playa de Santiago 

   

    Tecina hotell och golfresort i Playa de Santiago 

Hej då vi ses om en månad , puss o kram

Igår fick Manfred packa ner sina tillhörigheter för att ta avsked av mej och Valle Gran Rey. Vi ses om exakt en månad vi två för då kommer jag eftersläntrandes . Valle återbesöks med stor säkerhet nästa höst-vinter av oss båda . Tråkigt att Manfred måste resa redan , sex veckor har runnit iväg och vi har haft väldigt trevligt. Riktigt fint är att hans opererade knä tycks bli bättre och bättre. Verkar som om klimatet och vandringarna gör gott för hälsan på många olika sätt.

Igår blev det lite sol o bad samt några ärenden som skulle uträttas innan hemresan. Avsked av vandringskompisar m.fl. Kvällen inbjöd till en fin solnedgång och sen blev det hemlagat. Har blivit riktigt proffsig på att fritera bläckfiskringar , en sallad och guacamole därtill och det blev en riktigt festlig och god avskedsmiddag. Lite av den goda getosten till desert och rödvin till det hela inte fyskam , sämre kan man äta.

Klockan ringde kl.fyra , 

upp och fixa kaffe och ett par mackor till den käre maken och därefter följde jag med ner till bussen för att ta farväl med pussar o kramar. Sent ikväll landar han på Landvetter där den snälle sonen tar emot med bil och kör sin pappa hem . Håller tummarna att allt fungerar och att ingen försening eller nåt annat trasslar.

Nu bor jag själv en vecka men den 2:e feb. får jag nytt besök , väldigt trevligt du är så välkommen Elsa , ska bli riktigt skoj att få visa dej runt här. 

Kontraster

Natten till söndagen började det blåsa rejält och detta höll i sig hela söndagen. Trots blåsten gjorde vi vår söndagspromenad till marknaden med påföljande go fika på Playa. Vi var lata hela dagen och gjorde inte många knop. På kvällen gick vi ut och åt på en restaurang som vi inte besökt tidigare men som vi hört skulle vara bra .

Restaurangen är liten och man bör beställa bord för att få plats , det hade vi gjort dan innan. 

Manfred åt en rätt lagad på get och jag en kycklingcurry. Smakerna var orientaliska med många olika kryddor som kardemumma, kanel ,citrongräs ,ingefära ,chili och kokosmjölk. Väldigt ,väldigt gott.

Idag måndag blåser det inte alls och solen gassar . Vi har hunnit med en vandring som utgick från Pajarito . Det var så vackert för många blommor blommar nu och Erikabuskarna håller på att slå ut. 

Marguriterna var så höga att dom bildade häckar efter stigen. Tyvärr ser man också fortfarande spår efter branden som härjade här 2012 och ödela stora delar av ön .

En lördagskväll i Valle

     Solen går ner vid la Playa vid 18.30 tiden

    Annorlunda konst av papp till beskådan och försäljning

    Trumslagare slår för glatta livet när solen går till vila.

    Dans till live musik på tratorian 

   Sång o musik på den lilla italienska tratorian .

   Skön ljummen kväll med ett glas vin efter kvällens fiskmiddag på Benjamins.

Lite av varje

I onsdags var det sångdags igen ,många nya var närvarande kände mej nästan som en veteran.

Efter sången hade jag en lyx e.m.  och gick till La Playa för manikyr o pedikyr spa . Kändes väldigt lyxigt och skönt visste inte vad spa skulle innebära men nu vet jag ,nämligen en sorts inpackning så huden blir återfettad och smidig. Naglarna fick en metall lila färg både på finger o tånaglar. Läckert men inte så hållbart när man vistas på en sandstrand och badar. Men vadå för ögonblicket var det fint. 

Torsdagen hade jag beställt frisör ,klippning o färgning men det blev ogjort eftersom min frissa oturligt nog blivit magsjuk. Klippningen får bli en annan dag men färgningen gjorde jag själv med lite hjälp av en hygglig make som kletade in hårfärgen i skallen på mej. Nu har jag en blond färg som fortfarande i mitt tycke är för mörk men solen kommer nog att göra sitt och då blir det säkert bra.

Idag fredag har vi inte latat oss ett dugg utan gjort en riktigt tuff vandring. Start kl 8 med buss till El Cercado och sen över Matanza till Erimita de Guara . Dit har jag gått förr med mina vandrar kompisar men idag fortsatte vi över barrancon del Cirilla mot Los Reyes där kyrkan finns och sen vidare ner till Callera . Där satte vi oss och drack varsin zumo. Naturligtvis hade vi rastat flera gånger men solen stekte mitt på dagen och då får man vara noga med att dricka . Vandringen tog oss mest hela dagen , då hade vi förflyttat oss ca 12 km och 1100 m nedför med en del rullgrus . Vid fyra tiden var vi hemma igen något trötta i ben o fötter och då var det verkligen skönt med en dusch. Ikväll blir det fredagsmys med pizza på Pinoccio min favorit pizzeria. Känner att det är vi värda .

   Om man behöver en Taxi ?? 

   Dom små ljusa prickarna är får som betar i bergen 

Mandelblommor

Idag var vi fem i bilen och vi beslöt oss för att köra mot den pyttelilla byn Arguayoda och vandra där för att få se mandelblomsträd i full blom. Tyvärr var blommorna inte utslagna just där men det blev iallafall en liten runda. Plötsligt kom det in pasatmoln och bildade en tät dimma så att man knappt såg vart vägen bar. Lyckligtvis lättade det nästan med det samma och sikten blev åter klar. Vi kom förbi ett ställe med ett flertal stenhus som låg i ruiner . Här har människor bott och verkat i forna dagar. Alla dessa terasser som byggts av sten  , det måste verkligen varit ett hårt och arbetsamt liv att bo och försörja sig här. Efter vandringen gjorde vi en liten avstickare ner till den lilla byn Argayoda. Vägen var väldigt smal och slingrig som brukligt är här . Väl framme hälsades vi välkomna av en liten hund samt en trött liten Åsna som gick helt lös och troligen helst velar följa med oss hem. Efter diskution om vart vi nu skulle ta vägen vann förslaget om  att åka till Imada. Imada är också en liten by som jag hört ska vara vacker när mandelträden står i blom. Väl framkomna i Imada hade vi tänkt oss en kaffe på byns enda bar , men oturligt nog var detta Imadas enda ställe att fika eller äta på just idag stängt pga. begravning. Det blev alltså inget kaffe i Imada idag utan vi fick tåga iväg väldigt kaffetörstiga på en liten mandelblomstur. Här hade vi också bättre tur och en hel del träd blommade fint i sluttningarna.

Lita siesta blev det och sen iväg till Las Hayas för ny proviantering av den goda getost vi köpte där i förra veckan och som vi redan ätit upp till sista gnuttan. Vi fick åter köpa av samma kvinna och idag var getosten inte helt färsk utan lagrad några dagar vilket medförde att den smakade ännu bättre.

   

    Här smyger molnen på oss 

    En by i ruiner

   

   Här kommer det en åsna och vill hälsa o lukta på oss.

  Vackra Mandelblommor mot en helt blå himmel. Underbart att få uppleva i januari.

En glasbalkong i Agulo

Idag for vi med vår lilla hyrbil till Abranto . Det ligger på ett berg ovanför Agulo och för några år sen lät man bygga en restaurang med en i glas balkongliknande utbyggnad som hänger ut över berget . Hela balkongen är av glas så även golvet . Man kan gå ut på glasbalkongen och titta ner mot Agulo den lilla gulliga byn som ligger direkt därunder. För att gå ut på detta glasgolv krävs dock att man inte lider av höjdskräck eller svindel , så för min del är det över huvudtaget inte att tänka på . Manfred och Hilde hade inga skrupler utan gick glatt ut för att skåda ner. Själv höll jag mej snällt innanför och även där var utsikten god. Vi vandrade sen nedför berget mot Agulo på en gammal camino som vi hört skulle vara rätt svår. Efter ca 20 min. Vandring enbart nedför vände Manfred o Viviane och vandrade uppåt igen. Dom skulle ta bilen och köra ner till Agulo och hämta upp Hilde och mej där. Hilde och jag vandrade alltså vidare och under vandringens gång mötte vi flera som var på väg uppför. Stigen slingrade sig hela tiden och det var stenigt och ojämnt men ändå helt ok. Det tog oss ca. en timme ner och när vi var framme kom vår bil o chaufför också , så ingen behövde vänta. Vi åt våra mackor på en bänk och sen gick vi till kyrkogården och tittade . Jag hade hört att många som ligger begravda här i Agulo blivit väldigt gamla. 

Vi hittade också en som blivit 105 år och några gravplattor som var lite småroliga. En med en man på en gunga, , en med dragspel , jag kände att dessa mäniskor säkerligen haft ett trevligt liv och det kändes positivt på ett sätt man annars inte känner på en kyrkogård. 

Sen blev det att fara till Hermigua en liten ort med bensinmack. Bilen vi lånat visade sig efter endast några km. att den inte var tankad innan utlåningen som brukligt och att reservtanken pep. Mackar är det ont om här på ön men i Hermigua finns en så därför var det nödvändigt att göra ett besök där . Ett litet besök med provsmakning och insmörjningen med allovera produkter gjorde vi också i Hermigua . Allovera växer vilt här på ön men odlas också . Alloveraprodukter är mycket populärt och finns i så gott som alla affärer i någon form . Det hade blivit sent på dagen men vi gjorde också en tur till Playa de Caleta . Vägen dit var lång , smal och mycket krokig . Stranden var inte märkvärdig alls , mest sten men utsikten över havet och blicken mot Teneriffa med Teide som just hade ett moln  hängande över sig så att det nästan såg ut som ett litet vulkanutbrott, var mäktig. Vi kunde även se att en vandringsstig löpte längs berget ca. 50 m.ö.h. För den vandringen fanns varken tid eller ork denna dag men det kan bli en annan gång kanske. Nu laddar vi för imorgon , då det ska bli nya tag och en ny vandring . Bilen är hyrd för två dagar så det gäller att ligga i och utnyttja tiden.

    

Den lilla pricken till vä. om molnet är glasbalkongen varifrån vi vandrade ner till " Agulo" som syns längst ner i bilden. 

        

       Minnesstenar på Agulos kyrkogård. Här vilar dom lyckligt vill jag åtminstone tro.

  

      Här pustar Manfred ut i en tronliknande ,stol framför ett julstjärneträd

En syndens dag

Idag som är en söndag igen ,vet inte hur fort en vecka bara kan försvinna har vi vår vana trogen gått till söndagsmarknaden. Sen gick vi ner till La Playa en vana eller ovana på söndagarna och fikade stort .

En kaffe latte till mej en kaffe amerikano till Manfred . Sen en bamse bit Mohnkuchen till honom som älskar denna mördegsbotten med vallmofrön i vaniljpudding eller liknande. 

Själv brukar jag variera mej och idag blev det en jordgubbstårta som smakade gudomligt. Fotade inte kalorierna utan hoppas dom inte syns då. Ville heller inte göra nån läsare avundsjuk på godsakerna. 

Ja här lever vi livets glada dagar . 

Fiskelycka

   Dessa fiskar har Manfret fiskat upp . Hela 12 stycken Jag stekte dom igår och dom smakade        

   utmärkt. 

   Tyvärr innehöll dom ett stort antal ben . Nästa gång får vi äta sådana fiskar i dagsljus och inte 

   i skenet av stearinljus.

La Fortaleza

Idag har vi bestigit platåberget La Fortaleza 1231 m.ö.h. För mej som är väldigt höjdrädd var det en utmaning även om det var en ganska lätt vandring. Vi utgick från Chipude och på vägen dit såg vi många mandelträd som stod i full blom. Blommornas färg varierade från helt vita till ljust rosa och mörkare rosa. Det är mycket vacker och även pysslingskragar både dom vanliga vita och dom gula som inte är så utbredda blommar nu för fullt. Andra växter som olika liljor ,vilda rosor och annat som jag  inte känner till från den svenska floran finns också här. Vädret var helt perfekt idag för denna vandring eftersom det  var molnigt och vindstilla. Det är en fördel med molnighet när man vandrar uppför för då blir man rätt varm ändå , när solen steker kan det bli väldigt svettigt. Det var en delvis ganska smal stig som slingrade sig uppför med delvis brant stup på ena sidan . Eftersom man måste titta på fötterna och på vilken sten man placerar dessa så behöver man inte titta nedåt spec. mycket och det var väl det som gjorde att även jag klarade av detta.  Dessutom ligger Chipude rätt högt så höjdskillnaden blir inte så stor som det kan låta. Jag är iallafall nöjd med mej själv att jag kom ända upp på toppen av La Fortaleza och kunde njuta av utsikten som bjöds här uppe åt olika väderstreck.

   Här letar Manfred fjolårsmandlar

   

   Hilde på toppen "av La Fortaleza"

   Känner mej nöjd och glad att ha kommit ner igen . Bra gjort ,fick ingen medalj men en fika i belöning.

Morgon på balkongen

Jag tror jag skrivit om detta tidigare men jag måste beskriva det igen. Vi har sådan fantastisk utsikt från vår balkong och inte nog med det utan varje morgon händer det saker på stranden som vi kan iaktta medan vi äter vår frukost. Det är små roddbåtar som ros ut och stora båtar som kommer och går några som simmar och tar ett morgondopp och några som promenerar längst stranden. Bland dom promenerande är den lilla söta farbrorn som lär vara född 1917 och dagligen promenerar längst strandkanten. Han lär ha svarat på frågan om hur det stod till med hälsan " bara lite gammal" . Det finns också dom som utför yoga ,nån som dansar och några som gör andra gymnastiska och akrobatiska övningar ,ja det blir verkligen aldrig tråkigt utan det händer saker hela tiden.

En underbar dag

Idag hade vi hyrt bil för att ta oss ut på vandring. Vi var fem ,Manfred var chaufför . Kl. 9 startade vi och for upp förbi Epina och svängde sen av på en ganska usel grusväg som ledde till St. Clara. Vägen blev sämre och sämre och man kunde se på vägen var vattnet brukade forsa ned vid dålig väderlek för där fanns ingen vägbana utan stora hålor och rännor. Chauffören körde lugnt och sansat och till slut var vi framme vid Santa Clara som ligger så underbart vackert på nordvästra sidan. Jag har tidigare beskrivit platsen när jag vandrade här med Gunilla så den behöver inte beskrivas mer än att det är en fantastisk plats med vacker utsikt mot la Palma. Lugnet finns liksom ingraverat i marken ,en plats för meditation helt enkelt. Vi hade varit lite oroliga för vädret men dagen blev helt ljuvlig. Lagom varmt, lätta ,lätta strömoln och ingen vind. Vad kan man mer begära. Jag känner mej så tacksam för att få ta del av allt detta och ha glädjen att få dela det med både Manfred och mina vandrande vänner. Vandringen var lätt vi gick fram till Punta de Alcala som ligger ganska mycket norrut. Vi tog det lugnt ,rastade ofta och njöt i fulla drag av vädret och naturen. Sen fick vi gå samma väg tillbaka för att komma tillbaka till bilen som vi parkerat vid St. Clara. Vi körde därefter ner till Vallerhermosos playa , där det finns eller kanske borde jag säga fanns en borgliknande byggnad som en tysk man byggt här precis vid havskanten för en del år sedan . Borgen byggdes för att ha som utflyktställe med dans o underhållning. Detta pågick under ett antal år men sen tog Spaniorer eller Gomerer från honom rättigheterna så nu har det tyvärr förfallit. 

Det blev också en liten titt på källorna i Epina som Manfred inte hade sett. Det sägs att om man dricker av vattnet där,  hittar man kärleken och blir gift inom ett år. Ganska ointressant kanske för oss som varit gifta i över 40 år men kanske kan vattnet bidra till att kärleken består om man tror på det . 

Efter att ha druckit oss otörstiga for vi vidare till Las Hayas för att köpa en getost hos en getbonde.

Efter en förfrågan på baren hittade vi rätt och fick med oss en färsk getost på ca. 2 kg.

Tillbaka i Valle provsmakade vi osten tillsammans med ett glas rött hemma hos Ingalill. Den smakade mycket bra så vi delade upp den så att vi fick varsin bit. 

En väldigt fin dag har vi haft och min snuva har gett med sig vilket känns mycket skönt.

En envis snuva

Sen ett par dagar dras jag med en rinnande snuva. Nu börjar jag ledsna och hoppas att den ger sig ganska snart. Imorgon är det inplanerat hyrbil och vandring på nordsidan och jag vill helst inte missa detta. Igår som var en söndag var vi åter på söndagsmarknaden,det blir som en rutin att gå dit  söndagarna även om det för det mesta ser ut och är samma som söndagen innan. Igår var det loppis där också det är det en gång i månaden. Vi köpte inget men fick iallafall motion av att gå dit och sen fortsatte vi mot La Playa där vi söndagsfikade med varsin bamsekaka. Syndigt gott var det men inser att  sådana kakbitar inte står på min kostlista men ibland är det tillåtet att synda. 

På kvällen gick vi sen på Tuyo en restaurang med lite indiskt stuk. Maten var mycket god och bra kryddad,jag åt en vegetarisk gryta "curry"  med mycket blomkål och basmatiris och Manfred åt en lammrätt med grillade grönsaker. Mätta och nöjda mest vår val av restaurang gick vi hem och resten av kvällen blev vi sittande och tittande på en film om Herman Göring och hans bror Albert . Mycket intressant film men fortfarande helt obegripligt hur sådant kunde hända och hur människor kunde handla . Skönt att tillhöra dem som är födda efter andra världskriget .

Vandra,vandra

Igår och idag har vi vandrat. Igår vandrade vi själva Manfred och jag och idag med Hilde och Vivianne. Igår var utgångspunkten Arure och idag Epina. Igår kom vi lite fel och hamnade i ett snår på en höjd och fick trassla oss tillbaka för att återfinna den stig vi avvikit från . Det fanns några kor som blängde på oss där men annars var vi tämligen ensamma . Mot slutet av vandringen kom vi fram på stigen som går från Las Hayas och då var det nedför ända tillbaka till Arure

Idag vandrade vi där som vi tidigare gått fel när vår guide uteblev d.v.s. Epina till Las Creces. Idag med vår proffsiga guide Vivianne gick det bättre . Vi hittade stället vi gått fel på och tagit vä. istället för hö. 

Förra gången kom vi fram i Makayo men nu kom vi fram till Las Creces där det finns busshållplats. Innan vi kom fram dit gick vi en stig uppför i 400 m. stigning . Det tar på krafterna men träning ger färdighet och det går lättare nu än tidigare ett tecken kanske på att konditionen blivit om inte bra så iallafall bättre😊😅😅.

När vi kom tillbaka till Valle uppsökte jag Apoteket för att inköpa näsdroppar . Har sedan igår snuva och känner av mina bihålor. Troligtvis har väl någon turist på bussen eller någon annanstans överfört sin

smitta till mej. Vandringen gick helt o.k. men på bussen kände jag mej risig igen så näsdroppar alvedon och sängen fick bli min e.m.

Trettondagen

Idag vaknade vi till en dag utan barnbarn. Det var väldigt tyst,ingen liten Alice som höll låda och ingenLinnea fanns kvar hos oss utan nu är dom tillbaka hos mamma o Pelle . Manfred och jag får försöka 

få tiden att gå på egen hand. Roligt så länge det varade men allt har ett slut så även när man får ha sina barnbarn till låns.

Idag är det en stor helgdag här och många affärer och barer har stängt. Vid kyrkan en bit upp på berget har man fest idag. Tidigare i veckan har man smyckat utanför kyrkan med pappersgirlanger i rött och kört upp vagnar som säljer mat o dryck . Vi traskade dit upp för att titta på hur det firades .När vi kommit upp åt vi en kötträtt ,kikärtor,o paellan som smakade mycket spanskt och gott . Redan innan vi kommit fram hade en procession tågat upp till kyrkan där det hölls en mässa . Vi väntade tills mässan var slut och under tiden åt vi. Efter mässans slut tog  man ut sitt helgon ur kyrkan och bar  det några varv runt under musik från kastanjetter och trummor samtidigt som några spanska ungdomar dansade runt.  Det var fullt ös och efter att ha luftat sitt helgon bars helgonet in igen för att återta sin plats längst fram i kyrkan där det väl får stå tills nästa års firande. 

När nu  helgonet var på plats så satte dansmusiken igång och den som ville kunde dansa på kyrkplatsen, gammal som ung. Här fanns verkligen alla åldrar , från småbarn till riktigt gamla .Spaniorer och turister i en salig blandning. Spanjorerna finklädda , turisterna i fritidskläder.

Ingen bloggtid

Nu ska jag gör a en liten sammanfattning av måndag och tisdag. Måndag morgon gjorde Linnea och jag en liten vandring uppe i Arure . Först gick vi och tittade på den fina utsikten från den maffiga miradoren och efter det gick vi en bit mot hö. för att leta stora kottar från pinjeträden som växer på bergskanten. Efter att ha hitta några sådana för barnen att ta hem gick vi tillbaka ett stycke för att sen vika av mot Berget la merca. Nu hittade vi ett hus där det satt två hundar på taket som skällde ut oss . Sen mötte vi en luggsliten hundstackare som troligtvis hade många år på nacken för den såg trött och tillgiven ut och kom fram och ville bli klappad. Linnea som är en stor djurvän klappade om den och kliade den bakom öronen , och det såg hunden ut att gilla. Pälsen var tovig och på bakdelen var den fläckvis kal , troligtvis hade den ohyra men det brydde sig Linnea inte om . Vi gick inte långt innan det var dags för picnic . Linnea fick tvätta händerna med våtservetter innan ätandet. Vi såg många getter och killingar under vår vandring och det var det som var poängen med måndagsvandringen.

Alice som inte hade lust att vandra stannade hemma med morfar och tog det lugnt denna f.m. 

När Linnea och jag var tillbaka gick vi och åt lunch på Cacatua. Linnea åt spansk tortilla , en jättebit som  hade kunnat mätta en stor karl. Alice åt en jättehamburgare som hon inte orkade äta upp och Manfred åt en hamburgare spec. med  hamburgare ,ägg, bacon m.m . Själv åt jag en god pastasallad som denna gång inte innehöll mango utan äpple. Kanske för att mangoperioden är slut . Dom finns fortfarande att köpa men är inte mogna och väldigt dyra nu , det är synd för mango är en favorit.

Sen blev det det obligatoriska bad och strandlivet några timmar på e.m. Barnen är duktiga på att simma så dom brukar simma ut där det är lite djupt när vi är med och det tycker dom är roligt. Dom flyter runt i det salta vattnet som små korkar och då och då får dom en kallsup. Gräva tunnlar i den svarta sanden är också roligt men ofta kommer nån hund eller nåt litet barn och trampar sönder.

Stranden är full för tillfället av både barn och vuxna,hundar och små tält pch parasoller. Snart blir det nog lugnt igen när ledigheterna tagit slut för dom stackare som måste arbeta , själv känner jag mej lycklig för varje dag som går och tänker på hur priviligerad jag är.

På kvällskvisten tog vi en promenad vid tiden för solnedgången. Tanken var att köpa hem kinamat till kvällsmat men eftersom den enda kinakrogen inte hade lust att öppna som anslaget angav , fick vi tänka om och det blev en familjepizza som var så stor att jag fick kommentarer på hemvägen om det inte finnas större. Pizzan bestod av fyra olika pizzasorter. Barnen föredrog den fjärdedel som hade banan ost och ananas. Själv gillade jag den med kronärtskocka och aubergine . Manfred hade tror jag den med havsfrukter som sin favorit. Nästan allt blev uppätet , en liten bit blev kvar till mej till nästa dag. Trötta stupade barnen i säng och jag fick läsa lite för dom innan dom somnade på direkten

 

 

  Jättemaräng till mellanmål inte så nyttigt men gott.

Tisdagen var det redan dags att åka tillbaka till Teneriffa för Alice o Linnea.

Alice var nog glad för hon längtade nog efter sin mamma men Linnea hade helst stannat ,hon frågade om hon kunde få plats i min resväska . Hon gillar att vandra och vi har redan bestämt att hon ska komma hem till oss i sommar och då ska vi vandra på Kinnekulle.

Vi badade  på f.m. åt lite lätt för att undvika åksjuka på bussen och gick sen hela vägen upp till bussstationen för att säkert komma med ett bussen.  Det var tur för den blev proppfull , redan där. Strax efter halv tre var vi framme i San Sebastian och kunde stå och kolla in när Fred Olsen färjan kom in till hamnen med Kristin o Pelle. Vi vinkade och vinkade men dom såg oss inte , men vi såg dom för Pelles oranga keps lyste lång väg.

Återseendet blev glatt och vi gick gemensamt och åt lunch eftersom vi var hungriga och törstiga efter bussresan.

Lunchen intogs på en bar och det fanns mycket att berätta , sen tog vi avsked för att barnen skulle med färjan kl 17.30 och Manfred och jag ville uträtta några ärenden innan vår buss skulle ta oss tillbaka till Valle. Hemresan tog lite längre tid än vanligt för det regnade och hade tydligen regnat rejält under dagen uppe i bergen och det låg en del sten som ramlat ner på vägbanan så busschaffören fick ta det lugnt. Det var några spanska män med på bussen som pratade och skojade med chauffören under resan ,dom verkade ha mycket roligt och gapskrattade , undra just åt vad. Omöjligt att förstå dom pratar om eftersom dom snackar med en svindlande hastighet , och min spanska har inte blivit bättre här än , men kanske min tyska.

  OBS . Bussen Linea 1

  På hemväg efter en vecka på la Gomera nu återstår några dagar på Teneriffa 

  med mamma o Pelle

   Avskedslunch i San Sebastian