Hemma är det vinter

Resan hem var utdragen med två timmars försening och dessutom lång eftersom jag stannade hos oma i nästan en vecka. Tyskland hade mestadels grått väder men våren hade kommit en bra bit på vägen så allt kändes hoppfullt. 

Manfred mötte upp och vi köpte en husbil som vi sedan åkte tillbaka till Sverige i.

Jag fick köra Kian  som stod parkerad på Landvettern flygplats och strax norr om Göteborg började det snöa så det blev en ny upplevelse för mej . Inte precis vad jag önskat , hade hoppats på en tidig vår men alla önskningar kan som bekant inte gå i uppfyllelse . Känslan av att komma hem är ljuv och nu vill jag träffa alla nära och kära igen. Lite senare kan jag börja planera husbilstripp men nu är det bara skönt att njuta av hemmets lugn och ro , packa upp tvätta och börja förså lite plantor.

Dan före dan

Idag på f.m. har jag packat det mesta för att vara förberedd på hemresan imorgon kl.05.00

Har försökt att ta tillvara på mina sista dagar här så i onsdags gick jag ensam från Chipude över El Cercado, Las, Hajas och vidare till Arure. Det kändes skönt och mellan Las Hajas och Arure hittade jag en för mej ny liten väg som var väldigt fin. Den slingrade sig ner i en liten Palmoas och stigen var smal men skön att gå på. Morgonen som börjat kylig och blåsig övergick i varmare och soligare väder och jag fortsatte ner till Vueltas med bussen för att simma och sola. Igår åkte jag med Vivien upp till Las Hajas och vi tog en maklig promenad till Arure där vi sen fick lift tillbaka till Valle av ett trevligt par som var nyanlända .

    Bilder från kapellet i Arure

Även denna e.m. blev det strandliv och känslan infann sig att det kan dröja länge till nästa gång jag får ligga på en soluppvärmd sandstrand och simma i ett vatten som är lagom varmt.

   En  Sangria från strandbaren släckte törsten denna dag 

    Sand mellan tårna 

På kvällen var jag hemma hos Anna på middag som hon bjöd på och vi hade en trevlig kväll. 

Idag på e.m. ska vi träffas tillsammans med några andra vänner och fika på Playa och fira att Anna har födelsedag.  Ikväll har jag tänkt bjuda ut henne på fiskmiddag som födelsedagspresent och för att gottgöra dom goda middagar jag blivit bjuden på hemma hos henne.

Slutspurt

Igår gjorde vi en trevlig vandringsutflykt . Vi tog båten Tina till Playa Santiago kl 08.00 på morgonen.Vädret var svalt men ingen vind så båtturen på ca.1.5 tim. var härlig.

I Playa Santiago tog vi en taxi till Guarimal och sen vandrade vi till Imada. Ett uppför på 500 m. höjdskillnad.

Vädret var hela tiden utmärkt för uppförslut det vill säga inte för varmt och inte för ågassande sol som alltid medför att man blir till en våt fläck och måste dricka ideligen. Vi vandrade på caminos och nedanför oss fanns jättedjupa barancos . När vi så närmade oss Imada blev naturen en annan och där stod mandelträd som nu blommar på sista versen. Fika på Imadas enda restaurang och sen bussen tillbaka till Playa Santiago där vi i sista minut en kom fram för att hinna med båten tillbaka till Valle. På återesanmer var vi nästan ensamma på båten och kunde sträcka ut oss i solskenet och vila våra ryggar

och våra övriga kroppsdelar .

Sammantaget en fin dag som jag avslutade med en Hamburgare special på hamnkrogen . Alltså den består av hamburgare lök,tomat ,sallad , stekt ägg ,bacon mycket ost samt sås allt i ett jättebröd med en pinne som håller ihop hela härligheten . Jag avstod från att äta upp brödlocket men blev ändå mer än mätt. Jag tror det är den i särklass mest mättande måltiden i sin prisklass , tror den kostade 3 eur. om ens det. En liten öl kostade  jag också på mej , tyckte jag var värd det efter vandringen.

Idag har jag varit med Hilde i El Guro som ligger strax ovanför Calera. El Guro är en konstnärsby och här bor många kreativa mäniskor som präglar byn och husen med sina konstnärliga eller i alla fall sina kreativa verk. Dörrar och väggar är utsmyckade och olikartade fönster samt allehanda  annat finns att skåda. Jag tror man kan gå här många gånger och hela tiden hitta nåt nytt som man inte sett förut. Ett charmig litet ställe , men som vid branden för några år sedan kom till stor skada så att man fortfarande kan se märken från den stora katastrofen som då drabbade ön och dess invånare.

Nu är mina dagar räknade här så det gäller att ta tillvara tiden. Ikväll ska jag besöka Gomera launch med några vänner , det är tydligen rock afton . Imorgon ska jag försöka ge mej ut på egna upptåg och kolla in mina favoriter. 

Blommande Gomera

I fredags vandrade vi från Pajarito till Roque Agando eftersom vi ville titta på blomsterprakten .

Vädret var alldeles lagom och vi kunde njuta av de nästan två meter höga Marguriter som växte efter stigens kant. Nu blommar också de gula maskrosbesläktade blommorna och mycket annat. Vi hittade t.ex. Förgätmigej ,violer och mycket annat. Blåblommande Echium som kan påminna lite om lupin håller också den på att blomma även om många är i knopp än så länge. En mycket trevlig tur som vi vandrat många gånger ,förra året i januari med Manfred så därför kallar Vivien den för Manfreds blomstervandring eftersom han var helt betagen av all denna prakt. Förra året var allt lite tidigare på grund av den extremt milda vintern. 

Igår gjorde jag själv en liten tripp mellan Las Hajas och Arure för att ta vara på den lilla tid som är kvar

av min Gomeravistelse . Det var kyligt och disigt i Las Hajas men efter en kopp kaffe på Amparo blev vädret riktigt bra. Det hade blåst en hel del på natten så bussen var för ovanlighetens skull inte full.

Framme i Arure var vinden kraftig ovh när jag sen gick till Vueltas på e.m. för en simtur yrde sanden så att det till slut inte var skönt längre. På kvällen var jag bortbjuden på middag .Det blev en trevlig kväll med god mat och vin hos min nya bekantskap Anna som jag umgåtts med en hel del de senaste veckorna. 

En dröm

Igår hade vi hyrbil och tanken var att vandra rote Band som det kallas troligtvis p.g.a. att både leran på stigen och bergväggen som man vandrar framför är röda till färgen. Vivien har önskat denna vandring hela vintern men den har inte blivit av. Nu äntligen skulle vi ge oss på den av henne efterlängtade tripp .

Det hade pratats en del om hur smal stigen var på sina ställen och att det var mycket brant så att vi skulle få gå nära intill bergväggen. Vi parkerade vid Ermita Guara' och vandrade på våta delvis väldigt såphala stenar nedför. Efter en stund kom vi fram till det så kallade rote Band och därifrån hade man fin utsikt ner till Vizca'ina som ligger ovanför Valle. Hur som helst , vi kollade in läget och Vivien blev mycket besviken eftersom hon föreställt sig det hela på ett helt annorlunda sätt. Alltså tågade vi tillbaka till Ermita Guara' och där tog vi lunchpaus. Hungrig blir vi alltid på våra vandringar oavsett kort eller lång. Därpå satte vi oss åter inbiten och åkte en bit till Geria'n där vi studerade stigar och även gick så vi kunde se Vueltas hamn lång därnere. Här var det torrt och helt utan skugga och eftersom det var mitt på dagen brände solen . Inga-Lill visade oss en torr liten buske som om man gnuggade de torra grenarna luktade ärtsoppa . Väldigt skumt men naturen är oberäknelig.

Idag regnade det i strömmar på f.m. men på e.m. kom solen fram och allt återgick till det normala.

Imorgon får vi låta stigarna torka upp och på fredag blir det förhoppningsvis nya upptåg .

Pastrana

För drygt en vecka sedan blev jag bekant med en kvinna "Anna" på bussen. Vi pratade och jag tyckte genast om henne. Hon verkade vara både trevlig och rolig . Någon dag senare träffades vi på stranden i Vueltas ,Valle är ju inte större än att man stöter på varandra då och då. Vi pratade då om de vandringar vi gjort och jag berättade att på torsdagen skulle vi ta bussen upp till Roque Agando för att vandra ner till Pastrana. Denna vandring gjorde vi förra året också och det fina är ,att man om man går en torsdag kan man Göre ett besök på Pastranas fina mysiga restaurang och sen ta en taxi till Playa Santiago för att fortsätta till Valle med båt. Ett fantastiskt fint upplägg som vi som gjorde förra året och var jättenöjda med. Jag sa till Anna att om hon hade lust kunde hon hänga på , bara att kliva på bussen klockan 8 om hon kände för denna vandring i vårt sällskap. I morse kom hon och vi fick vandra tillsammans , det visade sig att hon är en riktig sportskanon  som vandrar  simmar och cyklar mest varje dag och det långa  sträckor. Vår vandring idag på dryga 800 m. nedför var nog en promenad i hennes ögon men vi hade i alla fall en mycket trevlig dag . Nu säger väderprognosen att det ska bli blåsigt och regn framåt ,hoppas dom har fel för på lördag har vi hyrt en bil och hoppas på nya upptåg. 

Få se hur många vi blir ,en har avstått de sista vandringarna på grund av ryggproblem som behandlas hos sjukgymnast i hopp om bättring.

Det börjar lite blåsigt.

Idag åkte vi åter till Epina och ju närmare vi kom desto blåsigare och molnigare blev det. Eftersom vi lärt oss att vänta kan vara bra drack vi kaffe i godan ro och snackade bort en stund för att vädret skulle bli bättre. Det blev det också men ändå blåste det en kylig vind som påminde om svenska förhållande.

Vandringen gick nedför och i ca en timme vandrade vi i skugga och snålblåst. Sen kom vi så långt ner att solen kunde nå oss och plötsligt hade vi en  solig vindstilla väg. Alltså på klättringen uppför mot Arure blev det svettigt p.g.a. denna omväxling i temperatur. Mössor och jackor åkte av och vår klättring 

På den smala stigen relativt brant uppför tog lite på våra krafter men inte mer än att det kändes skönt och avslappnat. Vid 13 tiden var vi framme i Arure och bussen tog oss tillbaka till ett strålande soligt Valle Gran Rey. Bad med simning och solning i Vueltas gjorde dagen fullkomlig. För mej tar det ca en halvtimme att gå till  Vueltasstranden från Calera och något längre tid tillbaka så bara det är en vandring i sig. 

Härligt grönt med gult inslag verkligt vackert och dessutom mycket blommande vit ginst som kantade stigen.

    Fin utsikt från miradoren i Arure

Solnedgång

   

     Solens nedgång inom sex minuter sett från takterrassen på Casa Pacucu  i Calera

Husberget

Idag har jag alldeles själv vandrat upp för Husberget son la Me'rica kallas i folkmun här. Kanske kallas det Husberget för högst upp står en husruin, bara en av mina teorier

 Förra året vandrade jag också upp för detta berg. anledningen till att jag vandrar själv är att ingen av mina vandrarkompisar vill göra den vandringen på grund av det är så högt och deras knän och resterande kroppsdelar  inte vill detta längre. Egentligen inte min kropp heller men jag tvingar mej till det för att bevisa för mej själv att jag fortfarande kan . Tyvärr måste jag dock medge att jag tror att det var jobbigare idag än för knappt ett år sedan. Kan vara minnet också eller värmen ,jag har märkt att vandring på hög höjd i solsken inte är min melodi. Många vandrare körde om mej men jag hann fram till Arure för att ta 13 bussen som var försenad. Snackade lite med en österrikare som också gått samma väg och plötsligt blev vi erbjudna skjuts ner till Valle av en trevlig tysk som bosatt sig ovanför Arure och var på väg att hämta sin dotter från skolan i Retamal. Dom båda männen snackade bin och biodling hela vägen och då var det något svårt att hänga med i tysk - österrikiskan med alla bifacktermer.

Nu när jag skriver detta har jag efter en stunds vila satt mej i Playa med rött vin och en matbit. Kvällen är skön varm och härlig med en hel del folk i rörelse . 

La Laja och Cuevas Blanka

I måndags vandrade vi till La Laja från Degollada de Agando det var en trevlig vandring och halva var i nedförslut på ca.500m .Väl framme i la Laja blev det uppför och då hade solen blivit gassig . Hälften av oss , jag också blev både svettiga och andfådda innan vi nådde Degojada de Pereza .I restaurangen där som har en terass med en verkligt fin utsikt det blev både kaffe ,glass  och en Cerveza som belöning innan bussen tog oss tillbaka till Valle.

En liten självbetjäning med info på olika språk .  En låda att betala i och en att växla pengar i .Detta hittade vi strax ovanför la Laja.

 Skylt för skidåkare ??

Igår blev det slappa på stranden och vila hela dagen men idag hade vi två  hyrbilar igen och med sju personer åkte vi riktning Hermigua till Degullada de Laguerode. Uppe i bergen blåste det mycket kraftigt och dimman låg tätare än tät. Sista vägbiten vi åkte med bil var både smal ,krokig  och brant så jag måste säga att de två som körde bilarna var riktigt duktiga och att jag inte alls var avundsjuk på deras uppgift att ta oss fram. Det blev att tuta i varje hårnålskurva och turligt nog fick vi inte möte. Väl framme var dimman borta men vinden fortfarande styv. Vi vandrade genom olika slags landskap med allt från skäggbelupna träd till stenlandskap Bergsväggarna var ömsom rosa ,röda eller vita och utsikten var som för det mesta makalös. Vi kom sen fram till ett antal förfallna stenhus. Alltså måste det någon gång bott människor här trots att avstånd till väg eller annan ort verkade väldigt avlägset. Nu hade vinden lugnat sig och solen värmde ,man får alltid vara beredd med jacka på ,jacka av .Här fanns också många grottor i berget därav namnet Cuevas Blankas ( vita grottor) . Vi gjorde en matpaus och njöt av solen som värmde oss varefter vi sen klättrade  hit och dit i lavalandskapet brant uppför för att återfinna stigen vi kommit på. Här fick man försöka att hitta bra ställen att sätta ner fötterna på mellan lavastenarna .Återigen relativt andfådda kom vi fram till den stig vi vandrat dit på och som ledde oss tillbaka till dom parkerade bilarna och den serpentinväg vi kommithit på.  

La Fortalesa

Idag efter vår ganska korta vandring från Igualero till Chipude hände en liten märklig sak som visar hur liten vår värd är. Fem kvinnor som vandrade var vi och morgonen var lite kylig uppe i Igualero men efter ca en timme värmde solen och det var helt njutbart att äta matsäcken på en plats i solen. 

Sen fortsatte vi fram mot den lilla byn Chipude och drack kaffe och dom som inte dricker kaffe åt glass.

När vi betalat och skulle gå därifrån frågade restauranginnehavaren varifrån vi kom . När han hörde att två av oss var svenskar blev han mycket glad och sa några ord på dålig svenska. Vi förstod att han bott i Sverige och haft en restaurang där. Vi frågade var i Sverige och förstod Skåne . När han så frågade mej varifrån jag kom och jag sa Mariestad blev han jätteglad för vad vi förstått som Skåne skulle vara Skara. Han ropade så ut sin svenska fru och hon berättade att dom ägt restaurang La Fortalesa i Skara . Vilket sammanträffande och jag som var där och åt med min spanska grupp strax innan dom stängde. Världen är som man brukar säja liten ibland.

Här syns  Fortalesa platåberget precis vid restaurangen och fingrarna är flyttade till vägkanten och står inte som förra året vid uteserveringen . 

Dagens solnedgång från takterrassen i Calera apartment Pacuco

Retur

Igår tog jag avsked av Manfred som lämnade Valle Gran Rey med morgonbussen. D.v.s. man får gå upp mitt i natten eftersom bussen går kl. 5 . En helt okristlig tid men nödvändigt för att hinna med färjan som inte heller går stup i kvarten. Kvällen innan hade vi gjort en liten avskedsrunda så att Manfred fick ta avsked av mina kamrater. Vi blev bjudna på tequila hos Vivien och Helmuth och därefter gick vi och åt grillad kyckling på mitt kycklingfavoritställe. 

Efter att följt med Manfred ner till bussstationen gick jag de 165 trappstegen upp till apartmentet vi hyrt i Calera och la mej på örat till kl 7.30 Klädde på mej ,åt frukost och åkte sen med i en hyrbils Vivien hyrt för att ordna med ett skattenummer inför lägenhetsköpet. Med var också en irländsk kvinna som pratar flytande spanska och skulle hjälpa Vivien med formaliteterna. Själv gick jag på sandaljakt  tyvärr hittade jag inte vad jag letade efter så det blev inga skor bara ytterligare underkläder. På e.m. började det regna och dimman omslöt oss på hemvägen . Vi gjorde en liten runda över Hermigua och Vallehermoso på jakt efter en kvinna som utför korgarbete. Tyvärr hittade vi inte henne heller men fick reda på var hon bor , L så irländskan som ville få en korgväska som hon någon gång för mer än tio år sedan köpt på Kuba och som hon är väldigt fäst vid lagad vet vart hon kan vända sig vid annat tillfälle.

På kvällen hade det slutat regna så jaggick upp på vårt hus takterrass och njöt av utsikten och skrev några mail. Idag på morgonen såg det lite grå mulet ut men nu när jag skriver detta med en caffelatte i handen har det blivit soligt och varmt. 

Vandring med stor grupp.

Igår hade vi två bilar och med 8 personer for vi till St. Klara för att vandra där. Det är en vandring som jag gjort flera gånger tidigare men det är verkligen fint att komma dit med en fantastisk utsikt åt flera håll. Vägen dit med bil är rätt smal ,krokig och guppig så det är bra om man har en van chaufför.

Idag visade sig det att det är svårt att hålla ihop en så pass stor grupp. Olika viljor , och brist på information gjorde att två personer avvek. Dessa två meddelade sig senare via mobil men då hade redan en sämre stämning uppstått och det kändes inte bra. Tråkigt men hoppas att sådant inte upprepas.

Idag har Manfred och jag gjort en egen liten runda uppe i Arure mest för att Manfred ska få titta på naturen här en sista gång. Det är fantastiskt grönt och blommande för tillfället. La Gomera visar sin grönska i fulla drag och vi är oerhört tacksamma att kunna vara här och uppleva detta.

Manfreds sista helg i Valle

Den här helgen har Valle haft besök av ett gäng båtar med olika människor som  uppträdde på piren både lördag och söndag . Det var ett glatt sällskap med variationsrik underhållning. Allt från glad jazz till trapets men framför allt mycket musik och roligheter. Allt var helt gratis men frivilliga bidrag mottogs tacksamt. Här fanns också servering av vin,öl och lite småplock. Som en del av varietén kokades en grönsakssoppa som några frivilliga i publiken fick skala och skära grönsaker till. När soppan var färdig drogs den ut på schenen och fördelades till hungriga åskådare. Sammantaget ett trevligt ,busigt uppträde som gjorde alla på glatt humör.

Idag har jag varit på intervju hos Jenny som skriver Gomera.nu. bloggen. Jag har nämnt den bloggen  tidigare eftersom den är mer informativ än min lilla dagboksblogg. Jag fick berätta för Jenny om mina erfarenheter av olika platser och olika vandringar som jag gjort. Jag blev tillfrågad eftersom hon läst och förstått att jag denna gång rest runt och bott på olika orter under min tid här .Det kändes bra att få dela med sig och vi hade en trevlig pratstund i hennes lilla Appartment med fin utsikt ner mot Playa.

Visning i Vueltas

Igår var vi inbjudna till visning av Vivien våning i Vueltas.  Egentligen är det två små lägenheter med en jättestor terass . Från terassen har man samma fina utsikt som jag hade när jag hyrde i Vueltas. Köpet är inte riktigt klart än , det är formaliteter som fattas men innehavaren har lämnat ön . Den ena lägenheten är delvis uthyrd i feb. mars så övergivandes blir troligtvis i april. Jag är redan inbjuden till inflyttningsfesten i höst. Kanske kan jag åka hit för ett par veckor ,vi får se hur det blir. Har också blivit erbjuden sängplats .

Idag har vi vandrat i två konstellationer . Manfred var chaufför för han behövde vila sitt ben efter vandringen i onsdags som blev lite för mycket förr hans onda knä. Eftersom vi bara fick hyra en bil så tog fyra av oss bussen upp till Arure för att vandra ned till Taguluche. Manfred skulle köra två till Taguluche som skulle gå åt motsatta hållet "uppför " på så sätt skulle vi mötas någonstans på vägen och vi som vandrade nerför skulle få skjuts tillbaka i bilen. Bra planerat kan man tycka om bara en bil finns att tillgå. Nu blev det emellertid inte riktigt så eftersom de två som vandrade uppför plötsligt beslöt sig för att vandra en annan väg och på så vis möttes vi aldrig . Lite oro uppstod då vi som vandrade ner trodde att nåt hänt , att vi ev. inte fått någon bil alt. att något värre hänt. Till slut löste sig problemet då jag turligt nog hade täckning på min iPhone och kunde ringa Manfred som hämtade upp oss. Hur som helst hade vi som gick ned till Taguluche en fin vandring om än med mycket rullgrus. Vi hade bra väder och humöret var på topp och alla fyra var vi på prathumör och eftersom vi alla var tysktalande mej influerad flöt samtalen lätt och otvunget. Efter vandringens slut körde vi ner mot vattnet för att kika lite innan vi styrde kosan mot Las Hayas för ytterligare ett ostinköp och sen till Valle. 

På kvällen gick Manfred och jag och åt på restaurang Abraxas vilket inte enligt vår uppfattning höll den kvalité vi önskat däremot var priserna i högsta laget.