söndag 13 december 2015

Det vilda nord västra

Lördag och en ny vandring tillsammans med vandringsvännerna. Idag var vi fem stycken i en bil som styrde kosan mot nordvästra delen av ön. En av kvinnorna har problem i ledbanden och ville vandra på egen hand eftersom hon inte ville utsätta sig för för stor belastning. Vi släppte av henne vid Juego de Bolas ett ställe som har en trädgård,  lite museum och upplyssningsverksamhet. Sedan for vi andra vidare till utkanten av Las Rosas och parkerade lånebilen där. Vandringen började efter ett litet stycke på plan mark med uppstig , det skulle enligt kartan vara 400 m. upp och 400 m. ned. Det var en rätt bra stig med delvis stentrappor men den segade sig upp och ytterligare upp. När vi väl var uppe på toppen fann vi en liten mirador (utsiktsplats) och där rastade vi och åt vår matsäck. Därefter fortsatte färden på relativt plan mark och sedan en bit på den asfalterade vägen. Efter ett bra tag vek vi av efter de markerade pilarna mot Las Rosas . Nu blev det nedför på en smal stig delvis bestående av enbart jord och delvis sten eller smågrus. Smågrus är lurigt för det kan få en att rutscha ut. Allt är väldigt torrt överallt eftersom det inte regnat på länge och här uppe i norra delen är vädret oftast både molnigare och kyligare men idag var vädret helt perfekt . Inte ett moln på himlen bara sol men som tur är skuggar träden för annars skulle det bli alldeles för varmt. När vi närmade oss Las Rosas trodde vi att det skulle gå nedför hela tiden men man kan missta sig och det kom ett stycke som bara gick uppför igen. Väl uppe på toppen såg man ner mot Las Rosas och den damm ( Presa de Amalahuige) som ligger belägen där . Utsikten från toppen var underbar och sikten helt klar. Nu var det bara att vandra ner och sen vidare till bilen som vi parkerat utanför en restaurang . När vi kom ner fanns en liten rastplats där stannade en av oss medan vi andra tre segade oss uppför på vägen mot bilen. Det tog säkert ung. 50 min tills vi nådde fram till bilen och vi blev utskällda av ett antal hundar efter vägen. Man räknar inte så mycket antal km. när man vandrar här utan tiden det tar. Det står i vandringsguidena om man följer dessa leder hur lång tids som beräknas men det tar alltid betydligt längre tid . En tre timmars tur kan ta ca. fyra och en halv timme. Troligtvis har det varit Gomeros som varit måttstock och inte äldre damer från Europa.
Vi hämtade sedan upp vår vän som vandrat själv där vi släppt av henne och fortsatte tillbaka mot Valle Gran Rey över Vallehermoso. Ett stopp gjorde vi strax innan Vallehermoso och då drack vi kaffe och åt chokladmousse . Der var vi värda och det smakade mycket gott. I Valle Gran Rey var vi ca kl18 så det var en heldag och kvällen fick bli i soffan med en bit tinad kyckling o lite sallad. 








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar