Vi tog bussen från busstationen denna gång , för att säkert komma med. Tur det för redan här fylldes bussen på till nästan proppfull och efter nästa stop var den överfull och valde att göra en U-sväng och överhuvudtaget inte passera de nästkommande hållplatserna. Där fick väl de som tänkt ta en tur vänta till nästa buss om en och en halv timme utan att förstå varför inte ett bussen kom.
I El Guro steg vi av, ingen lång resa men uppför hela tiden så vi sparade våra krafter även denna gång.
I El Guro blev det trappor nästan som kinesiska muren trappsteg efter trappsteg. Här bor och verkar många konstnärer och utsikten över dalen är ljuvlig och husen mycket pittoreska. När trapporna tog slut blev det liten trampad stig stenig stig och därefter små rännilar med stenar att balansera på och över. Hela tiden lite uppför. På ett ställe var stenarna så stora och mina skor OBS vanliga gympaskor inte vandringskängor blev så hala att jag var tvungen att ta av mej både strumpor o skor för att inte halka nerför stenbumlingarna. På ett ställe fanns en liten stege med tamp att dra sig upp. Allt gick bra och efter ca. en och en halv timme nådde vi vattenfallet. Vackert men väl inte det högsta vattenfallet jag skådat. Här blev det mat och vatten som vi burit med oss och lite andhämtning inför tillbaka vägen.
Den gick betydligt lättare nerför och vi hittade en sidostig så vi slapp stegen och den mest besvärliga biten. Tillbaka på gatan och ett konstaterande att bussen ner till Valle skulle komma om ca 30 min.
Efter en liten stund dök en man , engelsman upp . Honom hade vi träffat vid vattenfallet och nu frågade han om vi skulle ner till Valle för i sådana fall kunde vi få skjuts med honom för han hade bil. Vilken tur
vi tog tacksamt emot erbjudandet och strax varvi tillbaka igen trötta och nöjda med oss själva.
vi tog tacksamt emot erbjudandet och strax varvi tillbaka igen trötta och nöjda med oss själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar