Bussturen gick över Arure och sen till Epina. Vägarna är som jag redan tidigare säkert nämnt mycket smala och krokiga. På 80 talet byggdes dock två tunnlar innan man når fram till Arure dessa gjorde att vägen inte längre är rent livsfarlig som den tydligen var innan dessa tunnlar byggdes och vägen rakades. I Epina fick vi stiga ur bussen och göra en liten kort vandring. Först blev vi visade lite olika träd ,buskar och växter för att sedan vandra nerför en våt lerig stig som ledde till en mytomspunnen källa. Där rann gott källvatten ut ur några bamburör och vi blev ombädda att dricka av vattnet som skulle vara godare än det dricksvatten som man annars köper här på flaska. Män skulle dricka från vänster till höger och kvinnor tvärtom eller så var det precis tvärtom . Ett rör var för kärlek ett för god hälsa o.s.v.
Här dricker Yvonne sig till både hälsa och kärlek .
Efter att vi släckt vår törst for vi vidare mot Vallerhermoso men där fick vi inte stiga ur utan bussen for
vidare mot Augulo som anses som en av de vackraste byarna här på ön. Vi gick genom byn och
tittade på kyrkan och den jättestora Benjaminsfikusen som är ca.200 år och står på platsen utanför
kyrkan. Klockan hade nu blivit närmare lunchdags så bussen körde mot Las Rosas och det s.k.
besökscentrummet ( Centro de visitantes) där dom har ett litet museum plus en trädgård med olika
växter som tillhör den Kanariska floran.
Så här gestaltas ett gomerianskt hem på museumet .
En vacker blomma från trädgården.
Lunchen fick vi äta på en liten lokal restaurang alldeles intill. Det serverades traditionell Gomeriansk
mat. Vitt bröd, Almagrote, vattenkrasse soppa med Gofi ( rostat majsmjöl) ,Tonfiskgryta med papas aragudas och som avslutning en dessert i form av en pudding med palmhonung. Palmhonung är en lokal produkt som tillverkas genom att man skär bort toppen på en dadelpalm och nattetid låter saften droppa ner i ett kärl. Måste vara på natten annars härsknar saften . Det är män som på kvällen klättrar upp i palmens topp och fixar tappstället och sen på morgonen klättrar upp igen för att täppa till hålet.
Varje tappning ger 7-8 l vitaktig kokosvatten liknande vätska. Vätskan kokas sen under omrörning i ca 6 Tim och kvar är då en brun tjockflytande söt sirapsliknande vätska. Denna är väldigt användbar till det mesta och saluförs också som souvenir . Enligt vår guide den optimala presenten till den som passat huset eller katten när man varit på semester.
Efter lunchen styrde bussen långsamt över La Garojonay med sin fantastiska skog där träden har skägg ett tecken på att luften inte är förorenad. Här uppe är det nästan alltid vått och idag regnade det lite . Vi åkte förbi platåberget Fortaleza men sikten var dålig så toppen gick inte att se.
När vi kom till El Cercado gjorde vi ytterligare ett stopp för att titta på den keramik av uråldrigt ursprung som tillverkas här . Man använder sig inte av drejskiva utan formar allt med händerna . Det är till stor del bruksföremål med enkelt något klumpigt utseende som tillverkas .
Vid fem tiden på e.m. var vi tillbaka i Valle och då var vi båda trötta och dessutom regnade det
Dagen var i alla fall händelserik och och vi har både sett och hört mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar