Åter i Valle

Gårdagen gick helt utan missöden. Färjan gick kl 9.30 och tog som brukligt 50 min. Framma i SanSebastian väntade bussen till Valle så det var bara att kliva på säga Hola till chauffören betala biljetten och sätta sig ner för att korsa ön. Solen sken men uppe i bergen var det vått o grådassigt. Vi passerade dom små byarna som ligger utslängda på sluttningarna med sina små stenhus i olka kulörer men mest vita med mörka stenar så dom ser prickiga ut. Det är inte så mycket som blommar just nu men bergen ser ut som sammet i olika gröna nyanser p.g.a. skuggorna från intill liggande bergstoppar.

Som alltid fascinerades jag av den vidunderliga utsikten när bussen rullade ner mot dalen Valle Gran Rey. Kungarnas dal och nu kan jag känna mej som en eller i alla fall mycket prioriterad. 

Nyckeln hämtade jag hos  som hade flyttat från sitt gamla kontor till ett annat tvärs över gatan. Jagblev lite förvånad men såg skylten och då varallt lugnt. 

Hade tänkt ta taxi till min lilla lya i Vueltas men bestämde mej för att promenera dom ca. 2 km. och drog iväg med min resväska men vilade ofta . Väl framme kunde jag pusta ut och ta en dusch klockan hade blivit 13 och värmen var påtaglig. Lägenheten såg ut so jag lämnat den i februari ,kändes genast hemvant. Tröttheten kom över mej för sömnen hade ju inte varit den allra bästa på Teneriffa . Eftersom. Kylskåpet gapade tomt begav jag mej ut för att handla livets nödvändigheter. Då kom nästa överraskning det var helg och affärerna var stängda . En mataffär var dock öppen så jag kunde köpa in det nödvändigaste . På kvällen träffade jag en bekant på restaurangen strax bredvid färjan skattejämka för att nyttja deras WiFi sen ringde jag hem för att få höra rösten på Manfred och få berätta att jag var i hamn i hamnen på Vueltas.