Krångel

Flygplanet landade endast tio minuter sent på Teneriffas södra flygplats. Det dröjde sen innan trappan rullades fram för avstigning. Under tiden tog syret nästan slut och det blev mycket varmt. Därefter väntan på bagaget men jag hade tur och min väska kom inte sist. Nu var klockan ca 21.45 och jag bestämde mej för att ta en taxi till Los Christianos och mitt lilla pensionat för en natt eftersom färjan inte skulle gå förrän morgonen därpå. Väl framme vid pensionatet var det låst och släckt och efter att ha ringt det telefonnummer som satt på fönsterrutan utan att få svar började jag undra hur natten skulle gestalta sig. Två tjejer kom till min undsättning men inte heller dom hade nån framgång med telefonerandet. Bokningen angav att efter kl. 23 kunde man inte komma och nu började det bli sent. Jag ringde då till booking.com i Sverige och där blev jag satt i telefonkö med en telefonsvarare som med jämna mellanrum spottade ut "vi är ledsna men det är många som ringer just nu...."  Nu började jag bli trött och nästan förbannad . Plötsligt kom en man fram som verkade känna till pensionatet ,det visade sig att han bodde där sen två månader och att han mkom från Riga. Han såg mycket glad ut och även han ringde utan större framgång men jag tror han hade ett privatnummer för efter en stund ringde pensionatägaren upp och lovade komma om ca. 10 min. vilket också skedde även om det säkert tog en kvart. Riga mannen försvann lika glatt som han kommit och jag ropade mitt tack efter honom. Nu äntligen skulle jag bli registrerad och få min nyckel. En kvinna och en man hade kommit i bilen och kvinnan satte sig vid datorn för att registrera mina uppgifter men eftersom hon tydligen hade fel glasögon fick mannen läsa uppgifterna på passet och hon skrev och kisade och han korrekturläste. 

Ja ja sen fick jag nyckeln med ett beklagande att jag fått sista rummet tre trappor upp utan hiss , detta trots att jag bokat för månader sen . Ingen idé att bli sur bara le. Mannen hjälpte mej upp med väskan för alla trapporna som lika gärna kunnat leda upp till ett tornrum. Trappan var så smal och brant  att väskan fastnade om man tog den på bredden. Väl uppe bestod rummet av en säng med lakan som såg ut som gas väv  och en otroligt knölig madrass där fjädrarna strävade sig uppåt. Rummet var en skrubb utan fönster och med en stor fläkt som var ur funktion. Jo det fanns faktiskt ett fönster mot korridoren så att det kom in en gnutta syre från ett fönster som stod öppet där men jag tror det släppte in mer tjo o tjim än luft. Sömnen blev inte god men det kan jag ta igen en annan natt. Nu har jag krånglat mej ner för trapporna i ett trapphus som med jämna mellanrum blev kolsvart då lampan i taket slocknade. Men vadå man får inte ge upp och nu är färjebiljetten inköpt kaffet urdrucket och inlägget skrivet .Solen glittrar redan i havet och den nya dagen blir säkert mycket bättre än den förra.