En tur upp till Arure

Åter en varm dag utan vind. Tog ett förmiddagsdopp och förberedde mej sen på en tur upp i bergen.

Tog 13 bussen och efter ca en halvtimme var jag uppe i Arure den lilla fina byn med den vackra utsiktsplatsen. Jag gick inte till den idag utan hade tänkt mej att vandra till Las Hayas . Jag vandrade på den lilla stigen som har pilar som visar mot Las Hayas . Mellan stenarna jag gick på växte små flikiga blad som liknade persilja ,jag bröt av en kvist och luktade och visst var det persilja jag klev bland. Det gick hela tiden uppför och än en gång blev jag tråkigt nog påmind om min inte alltför bra kondition. Gå på slät mark gör mej inget men så fort det blir uppförsbacke känner jag hur jag flåsar som en blåsbälg. Ja kanske blir det bättre om jag vandrar på duktigt. Efter en stund kom åter pilar som visade åt olika håll ,man kunde som jag tänkt gå till Las Hajas eller åt andra hållet mot Los Granados som är en del av Valle Gran Rey men inte ända nere vid havet. Jag beslöt då att ompröva mitt tidigare beslut och ta vägen mot Los Granados istället. Det blev en liten nätt vandring både upp men mest nerför . Ibland på riktigt fina stigar men så fort det lutade upp eller ner var det stenar som var den s.k. stigen och det blir någon sorts balansgång . Jag tog det försiktigt vill ju inte bryta nåt utan det får hellre ta tid för det har jag ju massor av. Trots detta och riktiga vandrarkängor hasade jag ut två gånger och då var det på nästan plan mark men grus som rullade undan. Jag satte mej på baken båda gångerna men tog i mot med händerna .Det blev inga skrapsår men jag tror att jag sträckt mej lite i ryggen. Innan jag var nere i Los Granados hade jag dessutom fått en blåsa på höger lilltå. Det är tufft att vara pensionär vill jag lova. Jag fick vänta en stund på bussen för att ta mej ner till mitt boende men längre hade jag inte orkat idag så det var tur att den ville ta mej med . Det har ju hänt förut att den bara blåst förbi utan att ta notis om väntande bussresenärer.

Imorgon ska jag nog vara lat och vila upp mej .

   Här ser man Arure med sitt runda hål där utsiktsplatsen finns.

  Alovera växer överallt tillsammans med andra växter i den steniga marken .

   Här ser man serpentinvägarna mot Valle Gran Rey från den lilla steniga stigen .

  Jag mötte just inga mäniskor på min vandring men kunde morsa på några små kycklingar ,

  ett par hönor och ett gäng getter. Deras boning var minst sagt primitiv och kycklingarna hade

  smitit utanför med sin hönsmamma , när jag blev för närgången stack dom in i hägnet igen.